Jultraditioner i Sverige är föränderliga och överraskande vilket en tillbakablick i historien vittnar om. Visste du till exempel att man förr i tiden trodde att barn som föddes under julnatten löpte risk att bli varulvar eller att julen under 1200-talen var en fest till solgudens ära?
Svenska jultraditioner är en blandning av en hel mängd seder från skilda håll, både från hedendom och kristendom. Att vi skålar är en tradition från vikingatiden, då man lyfte sina dryckeshorn mot varandra. Omvänt är lutfisken som somliga äter till jul en sed från den katolska medeltiden eftersom den från början ingick i julfastan.
Dessutom har det svenska julfirandet element från världens alla håll. Ankas jul på TV kommer från USA. Julgranen, julkransen, adventskalendern och adventsstjärnan kommer från Tyskland. Seden med julkort, mistel och kalkon kommer från England, och julkrubban från katolska kyrkospel i Italien. Julgranen uppstod i Elsass i södra Tyskland i början av 1600-talet, då man hängde upp äpplen och godsaker i den.
Det står klart att det i det moderna svenska julfirandet finner man element från både ett skrockfullt bondesamhälle samt från den borgerliga julen i staden vid sekelskiftet 1900. Vi ska därför ta en djupdykning i hur jultraditioner i Sverige såg ut från medeltiden och framåt!
Hedniska jultraditioner i Sverige
Julen för våra hedniska förfäder begränsade sig inte till några få dagar, utan avsåg en tidsrymd, en juletid. Man tror att en längre festperiod med flera olika högtider med inslag av offer eller blot inföll mellan november och januari, under årets mörkaste tid. Under vintersolståndet trodde man att de döda och trollen var som allra mäktigast och farligast.
Någonting som kännetecknar julen idag är dess röda dagar i kalender. Att det skulle råda julfrid mellan 25 december och 6 januari hade det lagstiftats om i Norden redan på 1100-talet.
Under medeltiden lade man in en annan innebörd i denna hedniska fest och lät i stället minnet av Jesu födelse stå i fokus. Ända in på 1600-talet fungerade julen också som nyår. Nu tog arbetsåret slut, och med den vila som det innebar så infann sig också både julfrid och glädje. På grund av mörkret var arbetsdagarna korta, det var en viloperiod i odlingsåret, och förråden var välfyllda.
Genom Snorre Sturlason i början av 1200-talet vet vi att de hedniska nordborna firade tre offerfester om året. En i början av sommaren, en på hösten, och en under midvintern, då man offrade för att få god gröda, jakt- och fiskelycka. Julen var både en midvinterns solfest till solens eller solgudens ära och en solkult, för att fira att från och med nu skulle ljuset komma tillbaka. Samtidigt var julen en högtid för att minnas de döda och hålla en fest till själarnas ära. Men det viktigaste var att hålla fest över den kommande årsväxten och få det gamla årets äring att överföras till nästkommande år.
Julgranar och jultomtar
Den första julgran som man känner till är från 1741 och den var klädd med vaxljus, saffranskringlor och äpplen. Andra senare julgransdekorationer var nötter, hemlagade karameller i fint papper,
hopsydda silkespappersremsor, och en flagga i toppen. Själva ordet jul är besläktat med fornisländskan och fornengelskan, och i norra England talar man fortfarande om ”yule”. Cirka
år 900 dyker ordet ”jól” upp för första gången, i ett hyllningskväde till den norske kungen Harald Hårfager i formeln ”att dricka jul”. Gårdstomten har funnits i den svenska folktron ända sedan 700-800-talen, det har man slagit fast språkvetenskapligt. Medan ordet jultomte förekommer för första gången 1864.
Julbord under medeltiden
Ända sedan medeltiden har julgrisen varit en integrerad del i den svenska jultraditionen. Julgrisen började gödas redan under sommaren. Då samlade man också nötter inför jul och samlade de blomsterkransar med midsommarblomster, björklöv och mynta som skulle läggas i julbadet för att ge det en angenäm doft av sommar och ladda vattnet med högsommarens kraft. Redan i september satte man igång med osttillverkning inför julen.
På Klemens-dagen den 23 november skulle höstens sysslor vara avslutade, för då var skördeåret slut. Familjen skulle ha nya kläder och skor, så skräddaren och skomakaren hade mycket att göra, oavsett om de tog emot sina beställningar i hemmet eller vandrade från gård till gård med sina redskap på ryggen och utförde sina arbeten på plats.
Skrockfulla svenska jultraditioner
Jultraditioner i Sverige under bondesamhället präglades av en stark folktro. På det renskurade golvet strödde man på julafton ut doftande råghalm i ett ca 15 cm tjockt lager. Där skulle sedan husets folk sova, eftersom de under denna natt upplät sina egna sängar till gårdens döda släktingar. En sådan handling ansågs också mycket bra för fruktbarheten. Julhalmen fick ofta ligga kvar till tjugondag Knut. Därutöver ansågs det vara farligt att gå ut under julnatten, för då var det mycket oknytt i rörelse. Barn som föddes under julnatten löpte till exempel risken att bli varulvar.
En mycket spridd föreställning var att julnatten var de dödas natt, då de gärna återkom till sina hem. Seden att sätta ut mat under julnatten har samband med dessa gamla föreställningar. Det var alltså inte bara gårdstomten som man satte ut gröt till, för att hålla sig väl med honom så att han fortsatte att arbeta för gårdens välstånd, utan man lät också julmaten stå framme över natten sedan man hade ätit, så att ens avlidna familjemedlemmar kunde ta del av allt det goda.
Samtidigt skulle brasa och julljus brinna hela natten. Ljusen satte man vanligen i en skål med vatten som säkerhetsåtgärd. Nästa dag kunde man tvätta sig i det vattnet, för man trodde att det då hade fått magisk kraft Om talg hade runnit ut i vattnet, så kunde man utifrån de figurer den bildade uttyda vad som skulle hända i framtiden. Under julnatten skulle bastun hållas varm, så att de döda kunde använda den.
Man trodde också att de döda firade julotta i kyrkan på julnatten vid midnatt innan de levande kom dit för att fira sin julotta – vilket i gamla tider innebar redan vid 4-tiden på morgonen! Spår och rester av att de döda hade varit i kyrkan kunde vara mull och små tussar av väv. Det kallades dödingmull och ansågs besitta en läkande och helande verkan och användes som ingrediens i den tidens mediciner.
Hur såg en svensk julafton ut förr?
På julafton steg man förr upp tidigt i det gamla bondesamhället. Julfrukosten bestod av vörtlimpa, julost, korv och fläsk. Tidigt på förmiddagen skulle julen ”pinnas upp” av familjemedlemmarna gemensamt. Då hängde man upp en vävd eller virkad duk i stugans tak, och därefter i dess mitt en krona av halm, oftast råg. I hörnen av duken hängdes äpplen, och ibland girlander av vintergröna. Också nya gardiner skulle hängas upp i fönstren innan dagningen, och på väggar och takbjälkar julbonader av papper eller väv.
Ofta hade dessa bibliska motiv, som ”De tre vise männen”, ”Jesu födelse” och ”Jona i valfiskens buk”. På golvet strödde man finhackat gran- eller enris. Och därefter skulle gårdens mansfolk hugga julved. De fick brännvin för att hålla både värmen och stämningen uppe. Sedan gick husbonden en runda över sina ägor för att se till att allt såg bra ut och att inga redskap låg utomhus. Under tiden ordnade gårdens kvinnor med maten. Alla i hushållet skulle dessutom ta sitt julbad. Först fick husbonden bada, därefter barnen och tjänstefolket. Hustrun sist. Badvattnet fick inte slås ut förrän efter tre dagar! Överhuvudtaget fick man inte ösa ut något varmt vatten under julen, för då kunde man bränna vättarna.
Julklapparna går tillbaka på seden i det gamla bondesamhället att tjänarna skulle få en gåva till jul. Ofta fick de ett klädesplagg, som egentligen var en del av deras årsavlöning. Inom borgerligheten var det till exempel länge vanligt att ge hembiträdet ett klänningstyg till jul. Ordet ”julklapp” kommer sig av att den som överlämnade gåvan klappade på dörren innan presenten kastades in. Givaren skulle dessutom vara osynlig. Men tjänarna fick också extra tilldelning av mat.
Det står klart att mycket av jultraditioner i Sverige har förändrats under tid. Vilka jultraditioner uppskattar du allra mest? Registrera dig gratis och lämna en kommentar!
